Lisa finns inte mer. Hon gick mot regnbågsbron våren 2014 pga hjärtsvikt. Lisa. Vår älskling. Hon är dotter till vår älskade Holly, Elaridge Rum Punch. Däremot kan vi sörja att inte Holly fick föra sina linjer och sin underbara mentalitet vidare. Holly var en älskad och helt underbar hund, det finns inte ord för vad vi känner. Lisa har sin personlighet och vi älskar henne för den hund hon är. Kennel Bazius har aldrig bråttom. Vi väljer hellre att ha kvar våra hundar så länge de lever och älska dem så som de är. De har en fantastisk personlighet. Vi är oerhört glada och förväntansfulla inför de valpkullar som föds hos oss. Vi har alltid avsikten att behålla en valp och därför blir det inte kullar så ofta. Vi ser hellre att de hundar som finns hos oss får leva sina liv helt ut och i bästa fall kan vi planera en valpkull när det finns plats och en tik som vi anser kan föra rasen vidare. Sedan 1995 har det fötts 5 kullar valpar. Vi har behållt en valp ur varje kull. De har visat sig vara väldigt personliga och deras egenheter har roat oss kungligt. Lisa är en varelse som nog helst hade varit en eremit och ensamhund hos någon enstöring. Vi tror att hon skulle passat väldigt väl i en hydda i skogen tillsammans med en folkilsken gubbe eller gumma. Hon har aldrig velat flyttat hemifrån. Vi försökte en gång att omplacera henne hos en fantastisk familj. En familj som var en dröm för varje uppfödare. De erbjöd hela sitt liv och tillvaro. De fixade täcken, kuddar och specialleksaker till Lisa. Men Lisa ville flytta hem och så blev det. Jag hämtade hem henne från en familj som sörjde att de inte lyckades blidka hennes hjärta. Den satans Lisa pep och gnydde i deras närvaro så de blev helt förtvivlade. Jag hämtade hem en hund som satte sig i bilen och ville hem. Och här är hon. Hemma och kommer aldrig att flytta någonstans förutom till himlen den dagen det blir aktuellt. Lisa är den där hunden som egentligen inte trivs i flock. Hon är hunden som skulle ha platsat perfekt hos en ensam person. En person som bara kunde ägna sig åt henne. I tisdags flyttade vår älskade Tutta till himlen. Idag, 5 dagar senare, märker jag hur Lisa tar plats. Hon vräker sig i soffan. Lägger sig på rygg och sover grymt skönt. Så har hon aldrig gjort tidigare. Kan Tuttas bortgång ha något positivt med sig så önskar jag verkligen att Lisa känner att hon får mer plats. Att hon kan känna mer utrymme. Tutta var en väldigt försynt hund. Vi märkte aldrig någon slags dynamik med Lisa. Förutom att Lisa helst inte fick leka med Paris, Tuttas dotter. Försökte de leka gick alltid Tutta emellan. Kanske de kan finna varandra nu, Paris och Lisa. Det är alltid sorgligt när en hund lämnar flocken, på ett eller annat sätt, men kanske det utvecklar sig en ny dynamik i flocken. Det brukar det göra.
|