blogg
     
  Vill du läsa vad som hände 2013? Tryck då här!  
     
  2015  
  Åren går, det har väl inte undgått någon. Jag fortsatte här om dagen på bloggen som jag avslutade någonstans 2013. Men, när jag skulle ladda upp en bild till senaste inlägget ville inte Dreamweaver eller servern vara med på noterna längre.
Jag skrollade ner och tror mig förstå varför. Det är en ganska diger mängd med bilder och filmer som förmodligen tynger ner den stackars bloggen från 2013 då vi hade en valpkull.
Så, härmed skapar jag en ny sida för innevarande år. Det är ju inte riktigt samma sak att blogga i egenhändigt tillverkad websida som alla dessa webportaler som är uppbyggda på ett något annorlunda sätt. Hur har jag ingen aning om, där om är mina blygsamma kunskaper ringa. (Högtidligt värre..)
 
     
2015-04-15 Först. GRATTIS till Tommy som blir 8 månader idag! Hurra hurra hurra!
Han själv är lyckligt ovetande om sin bemärkelsedag och jag har väl en ovana att faktiskt aldrig fira mina hundars fördelsedagar med korvtårta eller liknande. Inte ens paket. Visst är jag hemsk!
Däremot så brukar jag konstatera att hundarna fyller år, bara liksom sådär.
 
     
 

Så var det det där med fördiskarna.
Att hundar behöver arbeten är väl ganska naturligt. De behöver en uppgift i livet.
Ferrari är ju en självklar väktare.
Patsy har tagit som sin livsuppgift att vara klisterprinsessa. Det har väl aldrig bott en så klängig och klistrig hund i mitt hushåll som denna fröken.
Som bisyssla deltar hon i fördiskeriet.

 
  Paris har sadlat om från att ha varit en hålligångare eller PT till sin mor till att bli Drottning i familjen. En sån där som helst skulle ligga på en divan och bli matad med chokladpraliner.  
  Tommy har två viktiga uppgifter. Båda helt självpåtagna.
Det ena är att han har utsett sig själv som min PT.... sitter jag för länge framför datorn så sätter eller ställer han sig någonstans i närheten och stirrar på mig samtidigt som han ger ifrån sig små läten. Sådana där läten som bara en bostonterrier kan. Det vill säga mycket svårt att inte bry sig. Mitt hjärta smälter flera gånger om dagen till hans stora förtjusning. Han vet exakt hur han ska linda matte runt tassen.
 
  Det andra är en klar bisyssla och det är att assistera Patsy vid fördisken.  
  Fördiskarna är alltså ett manuellt program till vår diskmaskin. De älskar att slabba matrester när vi fyller maskinen med disk. Schlipp schlopp schlurk....  
  Barbro, ej att förglömma, tillbringar mest sin tid med 1. softa i soffhörnan och 2. vandra planlöst på tomten. Samt dagens höjdpunkt - maten! Man kan ju inte säga att det är arbetsuppgifter. Hon har helt enkelt gått i pension med sina 11 år på nacken.
Hos oss är hon på semester eller vilohem och hos sin matte är hon sällskapsdam.
 
     
     
2015-04-13 Jäkla bild! Eller "#&/¤%()=+ server.
 
  Försöker ladda upp passande bild till nedanstående inlägg  
     
2015-04-12 Stolt uppfödare!  
  Bazius Fruit A La La "Daisy" är på framgång med sin matte Tanja Starck!  
  I helgen genomfördes rallylydnadsprov med resultatet och titeln RLD N  
  Erövringsrundan 93 poäng med helhetsintryck och kommentar: "Snygg runda, härlig energi!"  
  Den 8 april stampade ekipaget skogsmark på viltspårprov med resultatet 1 ökl!  
  Daisy är inte ens två år men så har hon en matte som verkligen satsar!  
   
     
  Stort GRATTIS!!!!  
     
2015-04-11 Ute hela dagen  
  Äntligen börjar den tiden då altandörren kan stå öppen på dagarna och hundarna fritt springa ut och in som de vill. Till en början är de lite vaktiga på grannarna men det brukar lägga sig efter ett tag.  
     
     
2015-04-10 En halvtimme senare....  
 

Jag börjar helt klart bli mossig. Rubriken i nedanstående inlägg tyder ju på bristande matematiska kunskaper. Naturligtvis ska det stå:
Ett år senare... var det där halvåret kom ifrån har jag ingen aning om.

 
     
  Goddag yxskaft.  
  2013-08-17 minus 2015-04-10 blir nästan två år i skillnad.
Det här bevisar att min hjärna arbetar på ett helt annat sätt än förr. Lite pundigare.
 
     
     
2015-04-10 Ett och ett halvt år senare.  
 

Valparna som föddes den 20 maj 2013 är inga valpar längre. De befinner sig i stadiet unghundar nu. Vi behöll ju en tik och en hane, Patsy och Ferrari, som båda har utvecklats till både trevliga och vackra dalmatiner.
Ferrari ska dock omplaceras så snart rätt person uppenbarar sig. Vi släpper honom inte till vem som helst. Det är mycket hanhund i honom och man måste vara mycket van vid hanhundar som tycker de är störst i universum.
Han utmärkte sig redan som valp och jag är glad att vi behöll just honom.
Men han behöver så mycket mer än vad vi mäktar med just nu.
Ferrari debuterade i utställningsringen för nästan exakt ett år sedan på Stockholmsutställningen i Kista där han blev bästa hane med BIM och cert. Sedan dess har vi legat lågt med utställningar av olika skäl.

 
     
  Sedan sist har vi förlorat tre hundar.
Clara (Abendstunde vom Schloss Hellenstein) tvingades vi avliva pga hjärtsvikt i början av 2014. Hon följdes helt otippat av Lisa (Bazius Dynamite Ice) som några veckor senare uppvisade väldigt likartade symtom som Clara. Så på sätt och vis var vi lite förberedda denna gång. Jag åkte akut till Bagarmossens Djursjukhus. Personal mötte upp på parkeringen med bårvagn och sedan i ilfart in på ett behandlingsrum. Lisa var riktigt dålig och kämpade med andningen.
Jag bad veterinären att först och främst kolla hjärtat, vilket hon gjorde och konstaterade arytmi. Jag beslut att hon skulle få somna in omedelbart.
Hon hade stora mängder vätska i lungorna så troligen hade vi inte klarat att rädda livet på henne ens med massiva insatser.
 
 

Ännu mer otippat var Åda (Bazius Amazing Dream) samma vår.
Hon drabbades av livmoderinflammation och blev snabbt dålig hemma.
Så akut in med henne till Bagarmossen en fredag eftermiddag. Lång väntan på att få komma in till veterinär, tyvärr.
Väl inne på behandlingsrum beslutade vi att hon skulle opereras. Veterinären påstod att hon hörde blåsljud på hjärtat vid den allmänna undersökningen.
Operation planerades in på lördagsmorgonen såvida hon inte blev sämre på natten.
Dessvärre fick Åda vänta ända till eftermiddagen pga att kliniken fick in patient som bedömdes vara i mer akut behov av behandling.
Åda opererades och jag blev uppringd av veterinär senare på lördagseftermiddagen.
Op hade gått bra men hon hade besvär med andningen.

På söndagen hördes vi av igen och då fick jag veta att Åda försämrats och nu hade hjärtsvikt och troligen lungödem. Jag beslutade per telefon att de skulle låta henne somna in och bad att de skulle ringa upp mig efteråt.
Åda somnade alltså in även hon pga hjärtsvikt.

 
  Det var hårt att förlora dessa tre hundar på så kort tid. Kvar hemma var Paris, Patsy och Ferrari. Och så förstås Barbro som kommer på visit då och då.
Epoken med cocker spaniels i våra liv var över.
 
     
  Tiden förflöt utan några särskilda händelser till slutet av sommaren.
Vi har i flera år talat om en ny ras efter cockrarna. Jag älskade dessa fantastiskt vackra och underbara hundar, men jag orkade inte med att hålla dom i sådan pälskondition som de förtjänar. Därför beslöt vi nästa ras måste bli korthårig igen.
Vi hade aldrig någonsin kunnat ana att cockrarna skulle lämna oss så snart.
Clara var bara 7 år och förstås räknade man med att hon skulle finnas kvar i flera år till. Därför resonerade vi som så att det är ju bra att inventera raser i lugn och ro i flera år innan det är aktuellt. Så blev det alltså inte.
 
     
  Ibland blir liksom livet styrt av ödet.
Vi hade aldrig tanke på att genast skaffa ny hund. Det fanns inte på kartan. Vi hade definitivt inte bråttom och tänkte framåt i flera år som om cockrarna fortfarande hade varit i livet några år till.
 
  Jag hade vid flera tillfällen fört diskussioner med en mycket god vän via Facebook och dribblat olika raser som tänkas kunde vara intressanta.
Jag vill minnas att han någon gång nämnt Bostonterrier men att jag slog bort den idén direkt. Av någon anledning. Jag var inne på Staffordshire Bullterrier, mops, engelsk bulldog, griffon. Så pass att vi i ett par år blev medlemmar i Staffeklubben för att lära oss mer. Men ingen av dessa raser kändes rätt.
 
     
  Så började jag tänka.
Vad vill jag ha för egenskaper hos mina hundar? Jag njuter av det vackra. Jag älskade Claras vackra färger och hennes fina vita bläs och där stod det plötsligt klart.
Jag vill ha en vacker hund. Jag är estet, det är bara att erkänna. En stabbig hund känns inte rätt.
Det var då jag åter föll tillbaka på Bostonterriers och genast förälskade jag mig i dessa små och vackra hundar.
 
  Det följdes av ett inlägg på Facebook, där jag skrev någonting om att jag nog var intresserad av Bostonterrier.
Det dröjde inte länge förrän jag hade ett privat meddelande med ett tips på en bra uppfödare med mycket vackra bostons.
Kontakt förmedlades och vi började chatta. Jag berättade allt om mig och vår syn på hundar, avel, hundhållning osv osv osv. Vi var rörande överens om i princip allt.
Jag hade funnit vår uppfödare till vår framtida Bostonterrier. Hon skulle hålla koll på lämplig Boston till oss och vi hade inte bråttom. Inte ett dugg. Nu var jag i hamn och nu skulle jag ta in så mycket info som möjligt om rasen och förbereda mig.
 
     
  Det dröjde inte många månader förrän ett erbjudande kom. En hanvalp som ännu bara var ett par veckor fanns tillgänglig. Jag högg inte på kroken direkt. Jag var mån om att först se hur han utvecklades och sedan bestämma mig.  
  Ett par veckor innan han var flygfärdig (vid 12 veckors ålder) bestämde jag mig.
Ekonomin tillät egentligen inte alls ett hundköp och jag våndades ganska mycket för det. En Boston är inte billig. Dessutom resa för att hämta honom då han var född i ett annat land. Men det fick gå. Nu eller aldrig.
 
     
 

Den 7 november satte jag mig på flyget till Wien via Düsseldorf för att hämta hem Tommy. Vår första Boston.
Han är helt fantastisk och vi har många gånger funderat över varför vi aldrig tänkt på bostonterrier tidigare. Men det vet jag.

Jag har i hela mitt hundliv velat hålla mig till hundraser som är behäftade med så få hälsomässiga rasproblem som möjligt. Därmed ingen brakycefal ras (plattnosad) eller med konstig svans eller rättuppstående öron.
Men efter att ha tvingats ta bort tre hundar under våren kände jag att nu struntar jag i detta och skaffar en hund som tilltalar mig - med eller utan rasbunda problem.

 
     
  Så fick det alltså bli och än idag är vi vansinnigt förälskade i denna lilla underbara hund.